Favorit i repris

Så var börjar vi... sist jag skrev hade vi fått upp varma sydvindar som förde med sig massa rara fåglar, häckfåglar och rariteter. Sen dess kom det ett nytt varmluftsinbrott från söder. Även denna gång vällde det in fågel till Slettnes/Gamvik. Nu börjar tundran bli trång och kampen om de bästa boplatserna märks bland stort som smått. Helt sagolikt att ströva omkring där ute nu. blåhakar, rödstrupiga piplärkor och lappskarv syns och hörs överallt. Kommer ihåg när jag vandra runt där för ett par veckor sedan och bara såg snösparvar och enstaka ängspiplärkor om jag hade tur. Går vi tillbaka en månad är skillnaden enorm, från vinter till sommar på ett par veckor. Fantastiskt att fått följa denna utveckling. Fler fågelskådare dök upp från Finland, Danmark, Frankrike och hör och häpna, Norge! Mårten som åkte hem igår är mer än nöjd med sin resa, vad annars kan han vara efter att prickat in de bästa 2 veckorna på hela året so far!

några ögonblick från tundrans fågelliv senaste veckan:

storlom

Blåhake, ettårig hanne

sjungande rödstrupig piplärka

   

alfåglar

 

en av de ca 500 kustlabbarna i reservatet

lappsparv

Häromkvällen körde vi en kräftskiva på Finnmarksvis. Gick över till Fransmännen på andra sidan backen med en stor påse kungskrabba. Denna "parasit" planterades in utanför Murmansk på 60-talet. Har hört att det var dels för ge att invånarna i Murmansk mer mat samt att dåvarande ledare Nikita Chrusjtjov var mycker glad för smaken och ville ha färska exemplar på sin tallrik i Moskva. Sagt o gjort lyckades ryssarna efter ett par misslyckade försök transportera dessa jättar levande i stora saltvattentankar med transsibiriska järnvägen från Kamtjatka till Murmansk. Väl på plats släpptes dom ut i Barents hav. Men det dröjde ända till fram till 90-talet innan arten fullständigt exploderade i antal. Numera betraktas arten som ett stort miljöhot för mycket marint liv längs Norges kust. Tråkigt, men inga som helst problem för samvetet att frossa i denna välsmakande delikatess.

Mårten var först ner i startblocket och väntar ivrigt på startskottet

Maten tystar mun...

I torsdags eftermiddag när Mårten som vanligt satt vid sin lilla pöl o chilla som mest kom det lite vadare gående längs kanten. Som om det inte var några konstigheter stod där plötsligt en NY sandsnäppa! Efter att vi nu varit väl inkörda på den arten satt artbestämningen direkt på plats. Fågeln gick fram och tillbaka längs ena sidan av pölen under hela kvällen. Ganska osannolikt med 2 fynd bara några hundra meter från varandra med någon veckas mellanrum. Men som jag tjatat om förr. här dyker vad som helst upp. En välkommen repris för Arild Hansen som anlände till Slettnes i fredags morse. Jag ska försöka få låna en av hans bilder på fågeln men så länge får ni nöja er med en av de få jag tog.

Mårten och jag tog en liten omväg till Varanger innan han skulle flyga hem igår lunch. En hit-and-run. Vi körde direkt upp till Vardö och Mårten fick sig en tur ut på Honöya, hem för hundratusentals fåglar. Jag har varit där ett par gånger så jag stanna kvar i Vardö för att sova någon timme. Vi han knappt upp ur tunneln ut till Vardö innan Mårten fick syn på en vitvingad tärna som dansa längs vägen i damm lika stor som en skånsk vattenpöl. En repris från härromveckan det med. Men var en ny individ. Norges andra i år och Finnmarks andra någonsin.

Vi körde på nästan hela natten och jagade efter fina flockar med kustsnäppa, en art som är den största anledningen till att jag vill till Varanger. Den visade sig vara svårt och vi blev rätt sega där vid 23tiden. Men ett fint litet gäng blev det runt midnatt. Ganska surrealistiskt att skåda när man är så skittrött och det ända som håller en vaken är att det är så fantastiskt vackert med midnattsol och vindstilla fjord.

kustsnäppor kl 23:55

Under tidig morgon fann vi ett rejält gäng som vi kunde krypa fram till innan det var dags att börja köra ner mot Kirkenäs

Sist och sämst kan jag berätta att den vackra vikval som vi alla sträckskådare avnjutit under en tid nu föll offer för norska valjägare. Flera skott avlossade och vi kunde se att dom hala upp minst 2 djur. Kändes riktigt riktigt sorgligt att behöva se detta svineri på nära håll. Sådan kontrast till att bli helt euforisk när den simmar förbi på 50m...känslosamt värre att se den harpuneras och halas upp på däck. Nä, stoppa den konventionella valjakten!