söndag 26 maj 2013

Favorit i repris

Så var börjar vi... sist jag skrev hade vi fått upp varma sydvindar som förde med sig massa rara fåglar, häckfåglar och rariteter. Sen dess kom det ett nytt varmluftsinbrott från söder. Även denna gång vällde det in fågel till Slettnes/Gamvik. Nu börjar tundran bli trång och kampen om de bästa boplatserna märks bland stort som smått. Helt sagolikt att ströva omkring där ute nu. blåhakar, rödstrupiga piplärkor och lappskarv syns och hörs överallt. Kommer ihåg när jag vandra runt där för ett par veckor sedan och bara såg snösparvar och enstaka ängspiplärkor om jag hade tur. Går vi tillbaka en månad är skillnaden enorm, från vinter till sommar på ett par veckor. Fantastiskt att fått följa denna utveckling. Fler fågelskådare dök upp från Finland, Danmark, Frankrike och hör och häpna, Norge! Mårten som åkte hem igår är mer än nöjd med sin resa, vad annars kan han vara efter att prickat in de bästa 2 veckorna på hela året so far!

några ögonblick från tundrans fågelliv senaste veckan:


storlom


Blåhake, ettårig hanne

sjungande rödstrupig piplärka
   
alfåglar
 

en av de ca 500 kustlabbarna i reservatet



































lappsparv



































Häromkvällen körde vi en kräftskiva på Finnmarksvis. Gick över till Fransmännen på andra sidan backen med en stor påse kungskrabba. Denna "parasit" planterades in utanför Murmansk på 60-talet. Har hört att det var dels för ge att invånarna i Murmansk mer mat samt att dåvarande ledare Nikita Chrusjtjov var mycker glad för smaken och ville ha färska exemplar på sin tallrik i Moskva. Sagt o gjort lyckades ryssarna efter ett par misslyckade försök transportera dessa jättar levande i stora saltvattentankar med transsibiriska järnvägen från Kamtjatka till Murmansk. Väl på plats släpptes dom ut i Barents hav. Men det dröjde ända till fram till 90-talet innan arten fullständigt exploderade i antal. Numera betraktas arten som ett stort miljöhot för mycket marint liv längs Norges kust. Tråkigt, men inga som helst problem för samvetet att frossa i denna välsmakande delikatess.


Mårten var först ner i startblocket och väntar ivrigt på startskottet



































Maten tystar mun...
























I torsdags eftermiddag när Mårten som vanligt satt vid sin lilla pöl o chilla som mest kom det lite vadare gående längs kanten. Som om det inte var några konstigheter stod där plötsligt en NY sandsnäppa! Efter att vi nu varit väl inkörda på den arten satt artbestämningen direkt på plats. Fågeln gick fram och tillbaka längs ena sidan av pölen under hela kvällen. Ganska osannolikt med 2 fynd bara några hundra meter från varandra med någon veckas mellanrum. Men som jag tjatat om förr. här dyker vad som helst upp. En välkommen repris för Arild Hansen som anlände till Slettnes i fredags morse. Jag ska försöka få låna en av hans bilder på fågeln men så länge får ni nöja er med en av de få jag tog.























Mårten och jag tog en liten omväg till Varanger innan han skulle flyga hem igår lunch. En hit-and-run. Vi körde direkt upp till Vardö och Mårten fick sig en tur ut på Honöya, hem för hundratusentals fåglar. Jag har varit där ett par gånger så jag stanna kvar i Vardö för att sova någon timme. Vi han knappt upp ur tunneln ut till Vardö innan Mårten fick syn på en vitvingad tärna som dansa längs vägen i damm lika stor som en skånsk vattenpöl. En repris från härromveckan det med. Men var en ny individ. Norges andra i år och Finnmarks andra någonsin.



















Vi körde på nästan hela natten och jagade efter fina flockar med kustsnäppa, en art som är den största anledningen till att jag vill till Varanger. Den visade sig vara svårt och vi blev rätt sega där vid 23tiden. Men ett fint litet gäng blev det runt midnatt. Ganska surrealistiskt att skåda när man är så skittrött och det ända som håller en vaken är att det är så fantastiskt vackert med midnattsol och vindstilla fjord.




























































kustsnäppor kl 23:55



































Under tidig morgon fann vi ett rejält gäng som vi kunde krypa fram till innan det var dags att börja köra ner mot Kirkenäs










































Sist och sämst kan jag berätta att den vackra vikval som vi alla sträckskådare avnjutit under en tid nu föll offer för norska valjägare. Flera skott avlossade och vi kunde se att dom hala upp minst 2 djur. Kändes riktigt riktigt sorgligt att behöva se detta svineri på nära håll. Sådan kontrast till att bli helt euforisk när den simmar förbi på 50m...känslosamt värre att se den harpuneras och halas upp på däck. Nä, stoppa den konventionella valjakten!








söndag 19 maj 2013

Varma sydvindars utdelning


I Finnmark kan vad som helst dyka upp från var som helst. Det fick jag och Mårten smak av i fredags. Dagen började med ett magert sträck ute vid Varnesudden. Tyckte det var läge att istället dra hem och sova en stund för att sedan jobba med måleriet. Mårten satt kvar och fick några fantastiska bilder på vitnäbbad islom sträckande nära, lågt över spegelblankt hav. Bästa bilder jag sett av arten på sträck! Några timmar senare hämtade jag honom där ute, lite groggy gick han o sov, själv gav jag mig ut igen. Tog med ut målerigrejerna, det var äntligen behagligt nog att sitta ute och jobba. Gav mig upp på platån SV om fyren för att måla lite labbar eller annat. Jag hann bara upp på platån när jag såg en vadare gå lite dold, närmade mig eftersom den såg spännande ut. En Tuvsnäppa gick upp och ställde sig på en, ja just det, tuva. Läckert! Platsen var exakt samma ställe som vi såg en tuvsnäppa i fjol, samma fågel kan man nog anta. Men vad var det för liten ljus färglös vadare som stod halvt dold bakom? Direkt blev denna mycket mer intressant eftersom jag inte kunde bestämma den direkt, trots att den var hyfsat nära. Pulsen gick igång, vafasen är det? Min första tanke gick till den amerikanska arten sandsnäppa eftersom fågeln hade en ganska grov kort näbb och ett färglöst intryck. Tog ett par skott med kameran och började småspringa tillbaka mot bilen. Ringde och väckte Mårten för att meddela honom att det var nog läge att vakna och vara redo när jag kommer...



Han var inte sen på att vakna trots bara en halvtimmes sömn när han kanske egentligen skulle behöva 8, tuvsnäppa på tundran plus en högst intressant liten färglös calidris-vadare får de flesta fågelskådare att bli klarvakna på ingen tid. När vi kom tillbaka till platsen dröjde det inte länge innan vi hitta fåglarna. Nu var det bara frågan om arttillhörighet? Alla små vadare uteslöts en efter en ju bättre vi fick se fågel, till slut var det bara en kvar, sandsnäppa i sommardräkt! Riktigt skoj att få "nyckla" fram något man anar vad det kan vara för att till slut ställa det utom all tvivel, trots att den är riktigt sällsynt och inte helt enkel att bestämma. Detta var det 9:e fynden i Norge, första i Finnmark. För mig var det en art jag aldrig sett innan. I sverige finns det 1 fynd. Var och titta på denna fågel men det var alldeles för långt håll då för att se att det var rätt fågel (Öland, 23 augusti 2003)

helt rätt miljö, fast fel kontinent...


































Mårten i full färd med att få film på den lilla simhuden mellan tårna på sandsnäppan



Bombemyren uppe på platån foto: Mårten Müller





Tar man det bara lugnt struntar fågeln i att man är där och kommer snällt närmare.



































Tuvsnäppa och sandsnäppa var vi riktigt nöjda med men det skulle visa sig komma mer. 2 Danska skådare låg och halvsov längs vägen hem, så vi stanna och berätta om fyndet. Bara några timmar senare ringde dom och berätta att dom såg en vitvingad tärna som var på väg mot fågelstationen. Vi stod vid Elvevågen (bombebukta) o det tog inte många sekunder efter samtalet innan denna sydosteuropeiska träsktärna kom dansande ner mot oss.
snacka om otippad art här uppe. Första fyndet för Finnmark igen. Förmodligen det nordligaste fyndet någonsin. Helt galen dag!

Vitvingad tärna känner sig kanske lite förvirrad på Barents hav.










































Jag ringde Roy i Gamvik och berätta om fågeln. Det visade sig att han också hittat en ovanlig fågel. Rostgumpsvala en sydeuropeisk svalart som dyker upp ibland i södra Sverige men här uppe! Dock var inte svalan kvar när vi åkte in och leta efter den, men man kan inte se allt. På kvällen träffa vi 2 tillresta skådare från Vardö, Tormod Amundsen berätta att dom tidigare på kvällen sett en adult ismås dra förbi fyren, wow! Ganska surrealistiskt med alla dessa ovanliga fåglar på en och samma plats, samma dag av en handfull fågelskådare. Vad kan man säga annat än att Slettnes is the shit!

hyfsat nöjd dagen efter, utrymme för lite chill på tundran.. foto: Mårten Müller




















...Sen fortsätter slitet foto: Mårten Müller


Många nu men inte helt lätta att komma nära, lappsparv

Humla, vilken art?



torsdag 16 maj 2013

Tillslag och helt jäkla underbart

Dagarna räcker absolut inte till. Att ta sig tid till att uppdatera bloggen lyckades jag klämma in nu fast vi borde sova. Men det har hänt mycket senaste 2 dagarna. Mårten som anlände måndag kväll har redan kammat hem jackpot. Idag hade jag och och jag kan nog anta att Mårten också hade bästa vitnäbbad isloms-dagen ever. 147 sträckande under morgon och förmiddag. Nästan alla av dessa kom riktigt riktigt fint 100-400m, lågt över vattnet, största flocken på 5! hur najs som helst. Bredstjärtad labb som lyst med sin frånvaro fortsätter nästan göra detta, blott 11 idag, 1 igår. Däremot kom de första fjällabbarna hela 36 samt 46 silvertärna i värmen som börjar strömma upp söderifrån. När Brellarnas propp släpper, kommer de att komma i stora mängder kan jag lova. Förutom en grym vitnäbbad-dag blev det en häftig obs av en val. En vikval på ca 8m kom glidande in i fjorden och följde sedan kusten rakt förbi oss. Långt mellan den var uppe och ständigt i rörelse gjorde det svårt att få bra bild, men när den gled upp 50m från där vi satt var känslan mäktig! Det var mycket där på samma gång, så som det ska vara här uppe.

Vilkval blev slutbudet, lång bakåtböjd ryggfena är tydligen en bra karaktär.


















första fjällabben för sesongen










































































trafiktstockning på barents hav


Igår när vi satt och räkna fågel fick jag på långt håll syn på en sjöorre som det lyste gult om, koppla snabbt in Mårten på fallet och när fågeln kom närmare var vi bägge inne på spåret att det såg väldigt bra ut för amerikansk sjöorre. snabbt upp med kamera eftersom detta måste dokumenteras. Det visade sig vara rätt beslut. På Mårtens film och på någon av mina bilder kunde de viktigaste karaktärerna säkras. Kryss för mig och som bonus verkar det som om det är en fågelart som aldrig tidigare påträffats i Norge!! en 0:a! Fågeln landande någon km öster om oss men det har varit svårt att hitta den igen (om den är kvar) långt avstånd och för höga vågor gör det svårt att titta igenom de ca 500 sjöorre som rastar utanför Slettnes. Känns skönt att ens ständiga spanande i sjöorreflockarna äntligen fick utdelning. En udda Svärta är nästa projekt, ALLT ska kollas igenom :)

inte den närmaste av sjöorreflockarna men den mest spännade! 






















samma som ovan fast ordentligt cropad, något verkar lysa gult i övre framkanten av flocken :)























Foto: Mårten "Junior" Müller. Tjockhalsad, (nästan som en praktejder i formen)  rejäl gulorange blaffa som går ända in till näbbfästet sätter spiken i kistan för amerikansk sjöorre. Vi får se vad Norska RK har att säga om den.



















lördag 11 maj 2013

Vårens explosion

Dagarna blir längre, fort. Om ett par dagar börjar midnattsolen. Jag kan inte säga annat än att det fort från kall mörk vinter till att det nu blomstrar upp i färg och liv. Värmen kom idag upp till Slettnes, hela 4 plus på morgonen :) Men detta räckte för att det skulle kännas som vår när jag vandra ut till min udde kl 02:30. Fin lugn morgon med färgrik soluppgång, vindstilla och ett nästan spegelblankt hav allt tonsatt av lappsparv och smålom. Om jag någon dag ifrågasätter vaför jag älskar detta ställe så dröjer det inte länge innan jag blir övertygad om varför, speciellt en sådan morgon som denna. Tundran och Barents hav är aldrig sen på att leverera. Numera har dessutom fått sällskap ute på udden av flera gäng finnar. Som mest satt vi 8 personer där, ett rekord i sig själv. Trevligt att få dela upplevelserna och få hjälp med räkningen av fåglarna.


Tretåig mås i gryningsljus



































sjöorrar
























Vårens sista okej praktejderbild?





















Vitnäbbad islom från igårkväll




















En av de lokala storlabbarna på väg in i reservatet























Finskt apberg på los oddos (varnesodden)




















hela 6 ladusvalor idag



Från att för ett par dagar sedan räknat ihop 4 kustlabbar i reservatet har den siffran nu idag stigit till en bit över 100! underbart att se dessa stridspiloter fara runt överallt på tundran och ut över havet för sno åt sig måsarnas maginnehåll... Antalet öststräckande labbar ligger fortfarande på ganska blyga siffror. runt 30 brellar senaste dagarna är ingen siffra att skryta med. Det ser ut som något håller bredstjärtade labbarna tillbaka. Motvind och dåligt väder runt Färöarna kan vara orsaken. Tror att det kommer explodera med labb dagen då denna propp släpper, hoppas att Mårten som är på gång på måndag får se den!

kustlabb tätt efter en tretåig mås




















kustlabb





















Nu ikväll tog jag mig en tur upp på platån ovanför den gamla fågelstationen. Mängder med labbar och en hel del vadare så som småspov enkelknäckasin och ljungpipare hörs lite varstans. Men behållningen blev ändå det smålomspar som höll till vid iskanten i en av de större sjöarna. Jag smög ut och la mig vid strandkanten och efter ett tag kom de fint simmande förbi. Inte mycket till notis tog de av mig, mer av varandra. Lommar måste vara en av de vackraste fågelfamiljer som finns, riktigt läckert att se dom på 10-15m avstånd, så nära att jag kunde se alla de små detaljer i nacken.






















Översättningen från engelska på denna art blir rödstrupig lom, snyggare namn än smålom kan jag tycka.