Rödkallen

Mårten som besökte mig här uppe i maj lyckades locka med mig att följa med ut på Rödkallen nu i höst. Rödkallen är en ö längst ut i Luleå skärgård. Fantastiskt härligt att få komma ner och se mycket tättingar och träffa trevligt folk. Vi som hoppa i Kjells båt och drog ut första veckan var jag, Mårten Müller, Andreas Livbom och Vira såklart. All mat och öl köptes i förväg dagen innan båtresan, gäller att inte glömma något viktigt när man ska ut en tid. Efter inkvartering i konferensen bredvid nya fyren, som för övrigt en gång var ett hotell var det bara ut och nöta! Vi fick vi flera grymma dagar, med mycket flyttande tättingar som damp ner på ön. Man går bara runt o myser från dunge till dunge. Skådar, sover, äter, skådar lite till. Så enkelt och najs! Stundtals ganska svårjobbat eftersom mycket av fåglarna födosökte uppe i talltopparna. Men dom långväga ostliga vindarna gav bra utdelning med upp till 5 taigasångare samtidigt, blåstjärt, citronärla m.m. Mycket bättre än sist jag besökte ön en vecka i september 2008. Då var det lite fågel, blåste och regna...

Gryning ute på södra lundsspetsen med Heidenstamsfyren i bakgrunden.

 

Mårten t.v. och Andreas räknar utsträckande gråsiskor

Andreas talar i sin Iphone X invisible

 Ända negativa var alla dessa jäkla fågelkvalster som bet oss sönder och samman. Men värst drabbad blev nog hunden min. Med henne nöjde de sig inte bara med att bita i benen utan vandra sedan upp mot ansiktet där de satte sig fast i små gäng. Vad jag kunde förstå och se så började de lägga ägg nere i huden på henne. Mot slutet satt där hundratals överallt och hon började även tappa päls där de suttit, iiiisch! Nu är hon behandlad och kvitt dem men det blev lite förändring i mitt schema. Jag skulle nämligen ett par dagar till Apatity, Ryssland där jag skulle deltaga i en naturguide-kurs. Tråkigt att missa men blev tvungen att få ordning på hunden först innan jag drog norrut.  

Videsparv

 

En av taigorna i talltopparna

Tristis-gransångare

Mårtens blåstjärt

Ljungpipare

Silltrut

Sävsparv

En av de sista morgnarna låg det en vacker drömsk morgondimma under soluppgången. Eftersom det var ganska magert med fågel i rörelse passa jag på att ta lite bilder på tema soluppgång, dimma och och dagg. Ibland kan ett 400mm objektiv ge oväntat bra landskap och porträttbilder får jag påstå. (Eftersom jag är lite lat hade jag inte med mitt normalzoom så 400at fick duga). Oerhört läckra färger när man kryper nere i gräset längs marken i motljus o morgondimma. Blev ganska blöt men det var det värt. Här är ett urval. Den drömska dimman försvann bara efter några minuter när solen började värma på.